Allas vår Cecilia Nordlund, hur trist vore inte livet utan henne. Den här påskhälsningen låg och väntade i min inkorg i morse:
Hehehe. Evil evil. I like!
Otherwise then (ett utryck som helt enkelt blev tvunget att myntas i USA, halva konversationsinnehåll försvann ju om man inte kunde säga "annars då" titt som tätt). Vi har möblerat om på kontoret. Jag har förflyttats ca fyra meter framåt mot mitten av platån, ersätter mig gör ett tomrum. Bokstavligen talat. Det finns visst en tanke om ett chillområde med lite soffor och så, men om dessa tankar någon gång kommer bli verklighet bedömer jag som högst osäkert. Mig gör det inget, jag gillar onaturliga tomrum och hål. Det är lite skönt, man får en känsla av att någon sagt "bort med skiten" och sen verkställt just det. Skåpet och hyllorna blir nästa för mig, här ska rensas. Det ska knappt synas att jag jobbar här längre.
Rätt svar på föregående blogginläggs bonusfråga är... "Roads? Where we're going we don't need roads" av Marnie Stern. Repliken yttras av Dr. Emmett Brown i slutet av ettan/början av tvåan när de precis avklarat första filmens äventyr och han kommer tillbaka med en flygande variant av the Delorian och tar med sig Marty och Jennifer till året 2015 för att fixa något som gått väldigt snett.
Andra favoritcitat från Tillbaka till framtiden lyder:
"1,21 gigawatt!!???!!"
"Great Scott!"
"That's Heavy"
"We're going back, back to the future"
Klassisk rulle, helt enkelt klassisk.
Annars så tänker jag mycket på att låten "Silver Cruiser" med Röyksopp låter väldigt Radioheadsk. Eller hur?
Och på att Roskilde har det bästa programmet jag sett på år och dagar vilket ger mig halvångest över att inte kunna åka dit. Och att de kostar typ 3600 kr i svenska pengar. Jisses, det är en spännande festivalsommar på gång. Historisk.
Prenumerera