Sen jag började lyssna på tåget ner från
Stockholm i söndags har jag inte kunnat sluta.
Nya
Khoma-skivan är ju faktiskt rent snuskigt bra.
Tät, stämningsfull, känslosam.
Khoma bara glider fram som en ångestpråm och plöjer över allt annat. Helt perfekt soundtrack till en aprildag då det faktiskt snöar i
Hultsfred.